dalar
Sitter tre våningar upp och tittar mot Högdalen centrum medans snubben snackar på som fan om Watchmenserien bara för att jag sa att jag gillar filmen. Mumlar tydligen nåt otrevligt för han stannar upp mitt i meningen, säger jävla fitta till mig och drar till sina polare och tisslar och tasslar, och jag drar till köket och tisslar och tasslar fram en öl ur kylen och röker genom köksfönstret. Blir bjuden på en spliff av en tjockis men känner att det var en sjuukt dålig idé när fingrarna börjar kittla och huvudet inte hänger med i svängarna. Ölen klibbar mot gommen. Känner flimret och glider till vardagsrummet och gillar inte läget när soffan är full av osköna kepssnubbar och en hipsterkille som snackar syntar och festivalbrudar han bangat. Min cup of care smashar mot golvet i tusen bitar och nåra popsnören piper gud jag älskar den här låten och körar ett halvt tonsteg ner att de ska aldrig ramla mer. Huvudet känns som fucking bly och hinner hindra mig från att sjunka ner bredvid soffan till att knöla på mig mina gubbskor, hittar min tygpåse men glömmer mitt vin och drar ut. Hoppar över spärren och får en deppig blick från spärrvakten som ändå antagligen porrsurfar där bakom men däckar på tuben och vaknar i Johannelund. Skjut mig.
stockholm dör
Springer som satan. Fuck fuck fitta fan kuken spring då spring ben spring. Springer längs hela perrongen med gny och klös och blodig jävla fradga efter mig. Jag är så jävla rädd. Nyckeln är hårt fastklämd i min hand, tar stegen i rulltrappan säkert tio i taget. Kommer upp, smäller in i dörren med händerna för att jag inte hann bromsa, skakar så jävla hårt, får in nyckeln öppnar stänger den rycks upp igen, sätter spjärn med foten och drar igen den med en jävla kraft, hinner låsa och sjunker ihop. Pustar ut.
Fyfan vad äckligt det var när det började. Bodde i min lägenhet i Bromma med min brud, och hade sprungit ut till bussen mot Sumpan. Kom ut klockan en över och det var ingen vid hållplatsen så fick ångest över att komma sent. Tänkte att jag tänkte vänta en kvart med att säga att jag blev sen så det skulle kunna verka som att bussen satt fast i trafiken, men så såg jag bussen längre bort på vägen, men stillastående. Det var sådär sommarmorgonljust. Rätt nice väder.
Väntade vidare men bussen rörde sig inte. Kom bussen åt andra hållet, tänkte att jag tar den istället men den körde fett snabbt förbi och jag blev skitarg på SL, började gå mot den som stod still för att iallafall kunna sitta på bussen när jag messade jobbet men när jag kom fram såg att den var sjukt vandaliserad, typ utslagna
Springer som satan. Fuck fuck fitta fan kuken spring då spring ben spring. Springer längs hela perrongen med gny och klös och blodig jävla fradga efter mig. Jag är så jävla rädd. Nyckeln är hårt fastklämd i min hand, tar stegen i rulltrappan säkert tio i taget. Kommer upp, smäller in i dörren med händerna för att jag inte hann bromsa, skakar så jävla hårt, får in nyckeln öppnar stänger den rycks upp igen, sätter spjärn med foten och drar igen den med en jävla kraft, hinner låsa och sjunker ihop. Pustar ut.
Fyfan vad äckligt det var när det började. Bodde i min lägenhet i Bromma med min brud, och hade sprungit ut till bussen mot Sumpan. Kom ut klockan en över och det var ingen vid hållplatsen så fick ångest över att komma sent. Tänkte att jag tänkte vänta en kvart med att säga att jag blev sen så det skulle kunna verka som att bussen satt fast i trafiken, men så såg jag bussen längre bort på vägen, men stillastående. Det var sådär sommarmorgonljust. Rätt nice väder.
Väntade vidare men bussen rörde sig inte. Kom bussen åt andra hållet, tänkte att jag tar den istället men den körde fett snabbt förbi och jag blev skitarg på SL, började gå mot den som stod still för att iallafall kunna sitta på bussen när jag messade jobbet men när jag kom fram såg att den var sjukt vandaliserad, typ utslagna rutor och shit. Kom ännu närmre och såg att det stod några i den, men såg också att det var sjukt mycket blod på dem och utsmetat på rutorna och jag blev skitilla till mods. Hade ju sett alla Romeros zombiefilmer utom original Day of the dead, plus 28 dagar och veckor senare och läst och sett The walking dead men jag kunde inte fatta att det skulle bli verklighet.
Jag sprang tillbaka mot lägenheten och försökte ringa min brud men nätet var överbelastat som om på tusen nyår samtidigt och jag blev ännu räddare, slet upp porten och in i lägenheten. Bruden undrade vad jag hade glömt men efter jag låst dörren och stängde ner datorn med spotify höll jag handen för hennes mun. Vi sjönk ihop på golvet och jag viskade att jag inte visste och att jag inte var säker men jag var så jävla rädd och sa att jag inte ville förlora henne. Hon kallade mig darling.
Försökte och försökte övertyga henne om att vi skulle stanna hemma den dagen, och när hon gått med på att vara tyst och stilla smög jag till fönstret och hjärtat stannade och magen frös till iskall is när jag såg en snubbe bli jagad av två andra över gårdarna till de där runda husen. Kröp till dörren och lyssnade. Ingenting. Tittade genom kikhålet. Ingenting heller, men när jag vände mig bort hörde jag att porten slogs upp, tittade tillbaka och såg grannen med den stora hunden som kunde backa fyrhjulssläp springa in och klampa upp för trapporna. Hörde hundskall från utanför huset men sen blev det tyst. Det är på riktigt älskling det är på riktigt det är på riktigt mantrade jag med ångestknutarna strypandes i magen och tårarna pressa bakom ögonen.
Den dagen stannade vi inne. Vi hörde skrik utanför men vågade inte titta efter, vi hörde gråt utanför fönstret men vi skulle inte för alla pengar i världen se efter om någon behövde hjälp för vi var så jävla rädda för att avslöja var vi fanns. Därför vågade vi inte ens spola i toaletten eller använda kranen, så vi låg bara i fosterställning och höll om varandra, lyssnade till ljuden utanför och drack persikojuice som fanns i kylen.
indisk rock?
fyfan, sa jag, det där får framtida jag ta hand om. nu hade fönstret stått öppet rätt länge och det började bli oskönt kallt. lederna hade börjat stelna.
skitsamma jävla jävel tänkte jag och tog på mig en äcklig hoodie ur tvättkorgen som luktade sådär gammalt och virade en sjal runt halsen. tände en lightvariant av något nytt billigt märke och tittade på diskhögen igen. den försvann inte hur mycket man än ville, inte ens om jag kört ljusaste ljusaste pudret i ansiktet och smetat kajal som en pandapoppare så jag sett ut som nemi och låtsats att jag var häxa. övervägde att slänga hela servisen och bara äta ur kastruller.
irriterad knäppte jag av askan så hårt i diskhon att hela glöden föll av. var ändå inte sugen tänkte jag, men tände stumpen på nytt ändå och gick till spegeln. drog i mina kinder för att få munnen att se större ut samtidigt som jag fick rök i ena ögat så det sved och tårades.
när jag gnuggat klart ögat ställde jag mig vid fönstret mot gatan. höll handen som en pistol och väntade på att folk skulle gå förbi där nere.
pew. en lapplisa sköts i benen. pew pew, mejade ner en småbarnsmorsa och hennes kids. sedan kom fantasizombieinvasionen och dödade alla, kastade sig in i fönstrena närmast gatan och rev och slet och bet alla blodiga. fast jag var högst uppe och gav inte ifrån mig ett endaste pip så de märkte mig inte och jag var den enda levande människan kvar på jorden. det skulle bli himla ensamt. i alla fall när internet slutat fungera.
gick tillbaka till spegeln och såg döden i vitögat. i folded away the letter and put it in my inside pocket, nigel blackwell pratsjunger i bakgrunden och jag stammar med i texten men det är så jävla många ord och på brittiska. jag lallar vidare i falsett och sjunger med i refrängen i alla fall när mobilen surrar en inbjudan till tidsfördriv i stan och jag tar av mig på överkroppen och rollar på chokladdeon och letar tshirt. vad hade jag på mig sist vi sågs?
väl på bussen klämmer sig en fotbollsmorsa in med ett jävla rymdskepp till barnvagn med två köttpåsar i som bara skriker på sitt obegripliga språk och jag håller på att explodera men räddas av "nästa fridhemsplan" och glider ner för rulltrappsräcket.
tuben kommer inte på avsatt tid, en stjärna dyker upp, två, men innan tredje kommer den och jag känner mig stressad och otålig och hatar alla jävlar som sitter ensamma i en fyra så inte jag kan göra det. hittar en spot tillslut, slår upp boken och läser om knarrande nyckelfåglar och djupa brunnar och innan jag vet ordet av står jag på folkungagatan och rafsar i min tygpåse. hittar mitt paket blåa whatevers och styr mina desert boots till uttalad plats.
