gissa om facking
buss 113 står still och dubbelblinkar utanför mitt hus som jag skrev om, när jag kommer hem från krogen nu . . shit man
dalar
Sitter tre våningar upp och tittar mot Högdalen centrum medans snubben snackar på som fan om Watchmenserien bara för att jag sa att jag gillar filmen. Mumlar tydligen nåt otrevligt för han stannar upp mitt i meningen, säger jävla fitta till mig och drar till sina polare och tisslar och tasslar, och jag drar till köket och tisslar och tasslar fram en öl ur kylen och röker genom köksfönstret. Blir bjuden på en spliff av en tjockis men känner att det var en sjuukt dålig idé när fingrarna börjar kittla och huvudet inte hänger med i svängarna. Ölen klibbar mot gommen. Känner flimret och glider till vardagsrummet och gillar inte läget när soffan är full av osköna kepssnubbar och en hipsterkille som snackar syntar och festivalbrudar han bangat. Min cup of care smashar mot golvet i tusen bitar och nåra popsnören piper gud jag älskar den här låten och körar ett halvt tonsteg ner att de ska aldrig ramla mer. Huvudet känns som fucking bly och hinner hindra mig från att sjunka ner bredvid soffan till att knöla på mig mina gubbskor, hittar min tygpåse men glömmer mitt vin och drar ut. Hoppar över spärren och får en deppig blick från spärrvakten som ändå antagligen porrsurfar där bakom men däckar på tuben och vaknar i Johannelund. Skjut mig.
indisk rock?
fyfan, sa jag, det där får framtida jag ta hand om. nu hade fönstret stått öppet rätt länge och det började bli oskönt kallt. lederna hade börjat stelna.
skitsamma jävla jävel tänkte jag och tog på mig en äcklig hoodie ur tvättkorgen som luktade sådär gammalt och virade en sjal runt halsen. tände en lightvariant av något nytt billigt märke och tittade på diskhögen igen. den försvann inte hur mycket man än ville, inte ens om jag kört ljusaste ljusaste pudret i ansiktet och smetat kajal som en pandapoppare så jag sett ut som nemi och låtsats att jag var häxa. övervägde att slänga hela servisen och bara äta ur kastruller.
irriterad knäppte jag av askan så hårt i diskhon att hela glöden föll av. var ändå inte sugen tänkte jag, men tände stumpen på nytt ändå och gick till spegeln. drog i mina kinder för att få munnen att se större ut samtidigt som jag fick rök i ena ögat så det sved och tårades.
när jag gnuggat klart ögat ställde jag mig vid fönstret mot gatan. höll handen som en pistol och väntade på att folk skulle gå förbi där nere.
pew. en lapplisa sköts i benen. pew pew, mejade ner en småbarnsmorsa och hennes kids. sedan kom fantasizombieinvasionen och dödade alla, kastade sig in i fönstrena närmast gatan och rev och slet och bet alla blodiga. fast jag var högst uppe och gav inte ifrån mig ett endaste pip så de märkte mig inte och jag var den enda levande människan kvar på jorden. det skulle bli himla ensamt. i alla fall när internet slutat fungera.
gick tillbaka till spegeln och såg döden i vitögat. i folded away the letter and put it in my inside pocket, nigel blackwell pratsjunger i bakgrunden och jag stammar med i texten men det är så jävla många ord och på brittiska. jag lallar vidare i falsett och sjunger med i refrängen i alla fall när mobilen surrar en inbjudan till tidsfördriv i stan och jag tar av mig på överkroppen och rollar på chokladdeon och letar tshirt. vad hade jag på mig sist vi sågs?
väl på bussen klämmer sig en fotbollsmorsa in med ett jävla rymdskepp till barnvagn med två köttpåsar i som bara skriker på sitt obegripliga språk och jag håller på att explodera men räddas av "nästa fridhemsplan" och glider ner för rulltrappsräcket.
tuben kommer inte på avsatt tid, en stjärna dyker upp, två, men innan tredje kommer den och jag känner mig stressad och otålig och hatar alla jävlar som sitter ensamma i en fyra så inte jag kan göra det. hittar en spot tillslut, slår upp boken och läser om knarrande nyckelfåglar och djupa brunnar och innan jag vet ordet av står jag på folkungagatan och rafsar i min tygpåse. hittar mitt paket blåa whatevers och styr mina desert boots till uttalad plats.
