daisy monkey dance show

Soerst och Lewis var de enda jag var bekant med sen tidigare, men hade lärt känna kartologen Alev och en kvinna från understödsgruppen som hette Konstance.

Lewis hade blivit mer tillbakadragen efter det att han förfrös näsan, jag kan tänka mig att hans självförtroende brast i småbitar. Han hade tidigare haft ett säreget men vackert ansikte innan, med stora påsar under ögonen och rätt stora läppar, men bristen på bra mat och sin näsa hade gjort honom ännu mer hålögd och ansiktet hade insjunknat på något sjukligt sätt.

Soerst såg mer ut som vanligt, förutom att han hade magrat en tio femton kilo. Och skrattrynkorna användes inte så ofta längre. Till sin tjänst på norra hade han klippt till en proper tidsenlig frisyr, men nu hängde luggen i flottiga stripor och resten inbakat i en svettig, stinkande dreadskaka under hjälmen. Soerst och jag var till synes att döma de äldsta i gruppen, 30 år vardera.

Alev var lång och kraftig, ingen kroppshydda man hade förväntat sig hos en kartolog, men han hade ett riktigt läshuvud. Håret hade han hållt snaggat sen militörutbildningen på Kartoteket, och han hade styrketränat länge och var i bra form. Han hade dock ett riktigt babyface, så var det inte för helskägget hade han sett 10 år yngre ut.

Konstance var den enda kvinnan på understöd i hela armén. Hon hanterade de stora vapnena riktigt bra och var väldigt snabb på att montera dem, men hon var inte så stark som männen i hennes grupp, och det fick hon höra mycket. Jag vet inte om någon gjorde några närmanden på henne, men jag kan tänka mig att det inte var helt enkelt att vara enda kvinnan. Många, ja, alla männen hade varit länge ifrån en kvinnas beröring och gud vet hur långt de kan gå för det.