daisy monkey dance show

Vi hade slagit upp ett läger i ett par övergivna 10våningshus, men glaciären täckte de undre åtta våningarna som gapade tomt och mörkt under oss. Det var skönt att äntligen kunna göra upp eldar för att värma oss, ute på isvidderna blåste det för mycket eller så röjde vi vår position. På vägen till 10våningshusen hade det enda krig vi fört varit mot klimatet, och hälften av oss hade förlorat tår eller fingrar till kölden. Lewis Esping hade förlorat sin näsa.

Vi var en samling på 40 personer, alla rekryterade från södra, eller med bakgrund därifrån. Till och med vårat befäl var från södra. Militärerna från norra satt tryggt och varmt i Huvudstaden, smuttar konjak och flyttade pjäser på en karta.

Gränspatrullen, där vi ingick, var uselt utrustad, men kängor som vi själva vadderat med tidningspapper och trasor, och avklippta fingervantar som gjorde det outhärdligt att fatta våra iskalla gevär. Vi hade tunga, vita vadmalsrockar med kapuschong, och under den hade vi tagit på oss vad vi hade, lusekoftor, flanellskjortor och allsköns annat som gav många lager för att inte släppa ut dyrbar kroppsvärme. Runt hjälmarna hade vi lindat sjalar och halsdukar så de skulle sitta bättre och samtidigt värma öronen. De som var gamla nog hade helskägg för värmens skul, men vi hade några bland oss som var inkallade trots att de inte var myndiga än. Alla hade i vilket fall som helst virat tyg över hela huvudet sånär som över ögonen, men i Espings fall hade inte ens det hjälpt. Han såg nästan ut som en döskalle med sin svarta halva näsa.

I lägret stannade vi i några dagar. Det var tänkt att vi skulle slå upp en morsestation men vädret och avståndet gjorde det omöjligt. Vår kartolog hade märkt ut vår position (efter mycket om och men, gränslandet var fullt av ruiner som de här) och satt ut nytt mål.

Så där tillbringade vi tre dagar för att återhämta oss, försöka se vart vi var och förbereda oss inför nästa uppgift, att nå en väderstation på Novratoppen, en plats där man hade god sikt över Novrapasset, en flaskhals och det enda stället man kunde korsa den kilometerbreda Pabstklyftan på 30 mil endera hållet. Att hålla väderstationen kunde vara nyckeln till att stoppa, eller iallafall försena den fientliga armén.